Om himlaskådning
Jag håller ett öga på himlen. Oavsett om det är mulet, molnigt eller klar himmel. Observerar himlen för att se hur vädret förändras. Eller bara för att se himlen – att ett ögonblick återknyta kontakt med himlen inombords.
Molnfria dagar går jag gärna ut och sätter eller lägger mig på en höjd och tittar in i himlen. Det är rogivande att se rakt in i sin egen natur. Det är en gammal meditationsteknik med ursprung från bland annat Tibet, Kina och många andra gamla kulturer.
Dagar med svävande moln, fåglar och flygplan på höjd, så kan man välja att bara se in det blå och låta allt annat passera.
Jämngrå dagar ställer andra krav på en himmelskådare som vill nå djupt. Att betrakta molnformer i förändring är också ren fröjd. Moln byggs upp och försvinner spårlöst inför ögonen i himlen.
Moln rullar upp från ena horisonten och över oss och bort mot andra horisonten. Det ger känsla för jordens rundning.
Och för några dagar sedan gick jag i trängseln i Stockholm city. Och trogen vanan tittade jag upp i det soldränkta blådjupet mellan glashusen: en kretsade havsörn, högt högt upp. Jag ville ropa till människorna runt om med sina mobiltelefoner och raska steg att: Stanna, Se upp, Ser ni?
Himmelsmeditation. Bara själva ordet och tanken räcker långt. Och vissa visdomslärare säger just att det räcker med att minnas himlen.
Taggar: Flygplan, Himmel, Jag, Moln, Ropa, Runt, Tibet, Trogen
Inlagd tisdag, 14 juni 2011, kl. 12:00
Du kan följa tråden via vår RSS 2.0 feed.
Om Torkel Lundberg
Natur/dokumentärfilmare, fältbiolog/inventerare, vägvisare, skribent, tecknare osv. Har medproducerat filmer om natur/människa till bl a SVT sedan 1996. Arbetar f n med filmen šuodji - en film om björnens och människans uråldriga förhållande i norra skandinavien samt multimediaprojektet One Water Many Rivers längs Narmadafloden & Ångermanälven (båda med Björnola Lind).
Visst är det otroligt härligt att se upp på himlen. Skulle vara fantastiskt att få se t.ex. hela Sergels torg fullt med människor som ligger på rygg och tittar upp i himlen!
Hälsningar
Gert
Himlen betyder verkligen mycket för mig. Jag finner ro när min blick söker sig mot himlen. Jag finner svar på frågor, inte som projektioner men troligen för att himlen ger plats för fritt spelande tankar utan begränsning i tid och rum. Ibland ger den trygghet, andra gånger sätter den ingång tankar och skapar tankebanor som bara kan skapas med hjälp av det blå, grå och vita. Att få egen tid där himlen möter havet, att få tillgång till den fria horsionten, vindens lekfullhet, havets dofter och sång där den möter stranden och speglas i himlen, att se in i oändligheten och samtidigt se sig själv. Tiden saknar här betydelse, varje ögonblick är vackert, oändligt, föränderligt och ändå ger det sken av att stå stilla så som det gjort i tusen och åter tusen år; den av vind pinade tallen, de grå stenarna som sakta formas av vågorna, havets som trots yttre påverkan ändå verkar detsamma som det alltid varit. Om himlen speglar vårt inre, vår egen rymd, så är det inte konstigt att vi är ett med svart och vitt, yin och yang, himmel och jord, kaos och ordning.