Koltrastar om hösten (oktober)

1
Mötte en koltrast här i skogen en eftermiddag. Ja, det görs ju ofta, men nu kom den flygande rakt mot mig och landade i kärret bara ett par meter bort. Tittade mig rakt i ögat och började sjunga med låg klar stämma.
Och sången?
En tonväv av lövsångare, bofink, talgoxe, blåmes, tornseglare, ladusvala och många andra. Plötsligt öppnades oktobereftermiddagen till en ljudvärld av renaste sommar. Koltrasten satt där och vred på huvudet, lyssade, och tittade på mig med sommarsången flödade ur strupen.

2
En kväll gick jag upp i här i skogen och satte mig på berget för att se solen gå ner. En koltrast började sjunga ett stycke bort. Sången avvaktande, som om den samtidigt lyssnar efter något, eller inte riktigt vet vad den ska sjunga. Strax hörs ytterligare en trast stämma in alldeles nära, varvid den första tystnar. De sjunger eftertänksamt och omväxlande med varann som en hemlig bäck i dunklet. Sångarna sitter så nära att jag ser deras blickar till varann, och de håller ett öga även på mig. Strax anländer flera, tills dom är sju stycken, och alla sjunger på samma lyssnade sätt. Sångslingan från föregående sångare porlar sakta vidare och de faller stundvis in i varandras sång. Försynta trastar som lyssnar till en tråd av sång som rinner ur det outtömliga.