Isglaserade klippor, Bua, Halland

Eftermiddagen var kylig med klart väder som bådade en fin kväll. Styrde kosan mot ett av mina favoritställen på Västkusten – Bua med sina rödskimrande klippor och runda av havet formade stenar. Havet rördes endast av en lätt krusning på vattenytan och jag vandrade över klipporna ner mot strandkanten. Allt eftersom solen sjönk blev ljuset mer och mer spännande. Kaffet smakade extra gott lutad mot en sten med den nedåtgående solen i ansiktet.

Veckans blåst hade sköljt över de klipporna som var närmast havet och de var glaserade av en blåaktig is. Det hela var helt perfekt för fotografering.

Med kvällen kom också kylan och det var då som jag såg hur på en ganska kort tid havet förändrades. De små vågrörelserna blev segare och segare och nu bildades också runda isiga stycken som förenade sig med varandra så att det började att se ut som ett pussel. Blev otroligt fascinerad av detta och mörkret hade för länge sedan fallit på när jag hoppandes på strandens stenar och klippor tog mig tillbaka.

Kändes absolut som jag fått vara med om ett av naturens mirakel den här februarieftermiddagen/kvällen.

Isen lägger sig Bua, Halland

Smart, stark, snabb och vig.

Nu: någonstans i en övergiven myrstack, under trädens rötter, i en lättgrävd backe, en bergsskreva eller bara översnöad under en gran. 

Du gamle med pälsrock, gyllenbröst, blåtand. 

Nu föder du dina ungar. Det sägs att du ger dem form genom att slicka dem med din tunga. Du sjunger och visslar. Eller ligger bara och suger på ramarna och drömmer dina drömmar. Vaknar ibland och lyssnar. Hör du renarnas knäppande klövar och klingande horn därute?

Honungsätare, skogsäpple, lättfot, gammelfar, kusin, helige man och heliga jungfru.
Vi tänker på dig och talar väl om dig och de dina. Det anses att du hör vad vi säger och vet vad vi tänker. Vi nämner dig inte vid namn. Och talar aldrig illa om dig.

”Björn betyder bara brun”

Här är några av utredarnas förslag:

- skilj inte ut kommersiella aktörer från allemansrätten

- inrätta en regionalt baserad ombudsman för allemansrätten

- att länsstyrelserna börjar diarieföra klagomål och andra kontakter från till exempel privatpersoner som rör allemansrätt. Nu präglas hanteringen av många ickebeslut som till exempel inte går att överklaga.

- använd 26 kapitlet, 11 § i miljöbalken för att hantera konflikter som rör allemansrätt. Det är ett sätt att ta hand om vanliga klagomål som rör stängsel eller andra hinder som förhindrar människor att röra sig i skog och mark eller får dem att tro att de befinner sig inom en ”hemfridszon”. I dag kan myndigheterna bara agera om området har pekats ut som betydelsefullt för friluftslivet. Enligt rapportens förslag skulle det kunna utvidgas till stängsel runt områden som har betydelse för närboende.

- inför generell anmälningsplikt för vissa typer av kommersiella aktiviteter till länsstyrelserna. Det skulle göra det möjligt för länsstyrelserna att genom tillsyn följa upp hur aktörerna sköter sig. Om det behövs ska  myndigheterna kunna kräva att aktören rättar till problemen.

- våra mest attraktiva områden för friluftsliv är invid sjöar och andra vatten. För att minska konflikterna i dessa områden bör domstolar, länsstyrelser och kommuner bland annat bli tydligare med skillnaden mellan allemansrättsligt tillgänglig och tillgänglig för fri passage med hänsyn till frizonens storlek i förhållande till fastigheten.

- inför en statlig markskadeersättning. Tanken är att företag som utnyttjar allemansrätten i sin verksamhet betalar in en avgift.

- mer resurser för att utbilda i allemansrätt och öka länsstyrelsernas möjlighet att ge råd och hantera ärenden som rör allemansrätt.

Hur det nu verkligen blir får tiden utvisa. Vi på allemansjorden.se fortsätter i alla fall bevakningen av debatten även framledes.

 För den som vill fortsätta finns en plats kvar i ordinarie grupp (onsdagar jämna veckor from 1 feb).

http://www.sv.se/sv/Hemsidesmallar/Gemensamma-sidor/sok/?DBID=d7a74e51-8d3f-436a-98a9-cc63ae064e01&avdelningid=98&arrid=31740

Varmt välkommen!

Förbryllad svepte jag in mig i handduken och försökte försvinna bakom en klädhängare i omklädningsrummet.

- Nejmen sluta gömma dig, jag vill veta. Du är snabb, vig, starkast av oss alla och dessutom uthållig – HUR GÖR DU?

Denna kvinna måste vara absolut galen, var min första tanke. Dessutom blind. För det kan ju inte vara mig hon pratar om. Men hennes envisa fråga kvarstod, och jag lovade fundera på saken och återkomma nästa vecka.

För ett år sedan skällde jag ut sjukgymnasten för att hon inte ville ”fixa” mig. Snabbt, NU! Nej du sa hon, det är dags att du lär dig att lyssna på din kropp. Den kommer att läka, om du ger den tid och låter den leda dig. Det är en Naturlag.

Häromdagen när jag hoppade runt på en myr, enbart för att sprida så mycket vidunderlig doft som möjligt av skvattram i skogen, insåg jag hur rätt sjukgymnasten hade. Min kropp håller faktiskt. Och jag tycker alldeles väldigt mycket om den. Samtidigt kom jag på svaret: Jag har vänt på alltihopa. Jag har bytt plats på kropp och sinne. Jag är omvänd!

Det började med att jag lärde mig att lyssna. Lät kroppen bestämma. Sedan började jag leka. Upptäcka kroppens möjligheter, testa, använda sinnena och musklerna i en skön harmoni, helt utan krav eller mål. Det är min kropp som styr idag, och förnuftet får snällt hänga med. Ibland hoppar vi grodhopp, klättrar i träd, luktar på snö, smyger på vildsvin, dansar med månen, gör vilda kullerbyttor på en äng eller hugger ved. Ibland går det fort, ibland långsamt. Ibland håller vi på länge, ibland ligger vi bara och tittar på moln. En sak bara – varje dag gör vi något ihop utomhus. Kroppen och jag.

Min träning däremot, handlar idag enbart om sinnesträning. Räkna andetag, fokusera på fotens möte med jorden, meditera, uppleva en människa till fullo utan att döma, osv osv. Förr var sinnet helt fritt, galopperade vilt inne i huvudet. Bestämde och domderade. Idag har sinnet mjuknat, är mer fokuserat, samarbetsvilligt och fullt närvarande.

Kroppen däremot, har jag slutat träna. Den har jag släppt fri. Och om den vill se ut som 22 eller 58, är jag helt ointresserad av. Bara vi är kompisar.

Tänk, så enkelt. Helsvensk, klimatvänlig spisyoga:)

Jag vill flyga så högt mina vingar bär.

Jag vill flyga högt över era ramar och strukturer,

som aldrig främjat vad jag är.

Jag vill inte längre vara fången,

i era föreställningar eller begär.

Jag vill inte lyda några lagar,

av den sort ni stiftat här.

Jag tänker inte längre göra som ni säger.

Jag tänker inte sälja bort min egen själ.

Nu lyfter jag, nu flyger jag mot solen.

Om ni vill se mig,

möt mig där.

Skrivet av en mycket god vän.

Så här i slutet av året på tröskeln till det nya kommer ju gärna funderingar på framtiden. Vad bär nästa år i sitt sköte? Hur ska jag bidra med värdefulla saker till min omvärld? Ibland känns det jobbigt med dessa frågor. Det är allt bra mycket lättare om det går i gamla banor och man slipper konfrontera de där obekväma ställningstagandena som man borde ägna tid åt. Varför bry sig?

Vet inte om någon känner igen sig i ovanstående. Personligen kan jag göra det. Jag besitter kunskapen att förändra viss saker men inte modet att använda den. Jag vet att konsumtionen av köttprodukter bidrar till växthuseffekten och att det bästa för miljön vore att bli vegetarian. Dock kan jag inte uppbåda tillräcklig kraft för att ta steget. Jag när en dröm att odla betydligt mer än vad vi gör i dag. Mark finns, men att ta ett steg mot ett enklare mer självförsörjande liv känns stort.

Förhållningssättet som jag målat upp ovan är egentligen inte särskilt positivt – att fokusera på de saker man inte åstadkommer ger ju bara negativa vibrationer. Så inför 2012 tänker jag fokusera på det jag verkligen genomför. Kan jag hjälpa någon människa att upptäcka skönheten i naturen, så frön där något gror, ge lite av det jag kan, det räcker långt. Kan jag ge en människa en upplevelse genom en tyst vandring i skogen eller en natt på ett tjäderspel då är det mycket vunnet. Upplevelser som kanske förändrar andra människor kan också förändra mig. Ge till andra och du får också mod att förändra dig själv!

Önskar ett riktigt Gott och innehållsrikt År 2012!

Sett från norra halvklotet tar solen successivt en allt mer sydlig bana och dagarna blir allt mörkare från och med sommarsolståndet vid midsommar fram till vintersolståndet den 21 eller 22 december då solen under tre dygn står som lägst, vilar, är död, i nedan…för att sedan sedan på juldagen, den 25 december, åter födas med successivt längre och längre dagar. Så kommer frälsaren med ljus till världen varje år efter midvintersolståndet  i den stora återfödelsens skummande virvel.

Vi har också sedan gammalt delat in året i tolv månader. Solen passerar under året genom det som de gamla astronomerna/astrologerna kallade för zodiaken, de 12 stjärnkonstellationerna. Ingen slump att frälsaren har 12 följeslagare eller lärjungar…

Det här är ett geocentriskt motiv och perspektiv som är, och i långa tider varit, vanligt i många kulturer på norra halvklotet.

I kristen tradition har solen och ljuset förklätts till människa. Någon har sagt att vi människor gjort gudar av människor och människor av gudar.

 Natthimmel & vitt skum

droppar

mellan djup

skurar av stjärnljus

 fångas i ögon.

***

Meteorsvärmar skjuter in genom jordatmosfärens membran. Regn och ljus göder avkomma i livmoder.

***

 I drömmen ser jag hur stjärnorna en efter en plockas ner. Hur bär ni er åt? frågar jag. ”Det är enkelt, vi lägger stjärnor på stranden och plockar upp snäckor i himlen”.

Det var faktiskt så att man kunde ana lite vitt på marken i dag morse. Några vilsekomna snöflingor letade sig ner mot den bara backen och en titt på grenarna avslöjade att några hamnat där också. En bar dag att ge sig ut en stund med kameran och njuta av det lilla vita som blev oss skänkt från ovan.

Avundas er lite längre norrut som fått mera av vinterns snö, men några bilder blev det i alla fall. Så håll tillgodo!